Countess of Peace

Lite bilder på nyförvärvet, dock är hon lite smal och omusklad men det ska vi jobba på, vi kallar henne TESS..















Så ser hon ut vår nykommling...

Hästarna och Kelly...

Har inte bloggat mycket på sistone, har inte mått sådär jättebra efter allt med hästarna..
Men nu börjar allt gå lite lättare..
Vi har ju som sagt köpt en ny häst, ett varmblod som jag håller på att utbilda. Hon är endast 5 år och knappt inte travtränats alls, en lugn och go tjej..
Bettan, min arab går SUPER fint, vi tävlade förra helgen i hoppning, hon gick felfritt.. !!!! Inte ill aför första tävlingen...
Kelly har lagt på sej några välbehövliga kilon och ligger fortfarande och sover gott med husse i sängen..
Nedan kommer lite bilder på Bettan, Tess och Higge, samt Kelly....



Det var dimma när jag släppte ut Tess och Bettan i går morse...









Bettan och Tess..





Min Bettan...





Min shettis efter en natt i boxen.. Så söt...




Kristins häst Higge..





Kellys obligatoriska sträkning innan hon kan gå upp på morgonen...






Kelly..

Nu har det varit mycket hästsnack i bloggen, men jag har f¨tt ta bort ytterligaren en häst pga. ålder min älskade Lady Dee, saknaden är ENORM... Orkar inte ens skirva mer om det..
Vi har köpt en ny häst i alla fall, jag och mamma.. Hon heter Countess of Peace och är ett varmblod sto på 5 år.. Jätte söt och go..
Kelly ställdes ut i laröd, blev totat bortdömd.. Hon passade inte alls domaren i smaken, för liten.. =( men det gör inget hon är ändå bäst.. =)




Kelly och Johan myser i soffan...

Tack..

Tack alla för att ni bara finns där, speciellt Gunnel som följde med mej, du är bäst...
Har knappt sovit i natt och kan inte tänka på något annat. Jag hår med en stor klump i halsen och kännder mig gråtfärdig hela tiden.
Det ser fel ut i hagen nu.. Där SKA gå två bruna och en vit.. Inte bara en brun och en vit... Där ska gå en halta Lotta som alltid kommer fram och hälsa när man går in i hagen.. Jag tror det kommer dröja länge inna jag ens kan prata om detta utan att tårarna börja rinna,  Jag hoppas att hon har det bra och att hon inte har ont mer och att jag kan minns allt det roliga med henne i stället för just denna dagen, som jag skrev inna jag ser bara hennes huvud i boxen när jag går därifrån.. hur jag kramde henne hårt och tänkte på att det skulle vara sista gången, att ta föväl är det värsta som finns, även om det var det bästa så äe jag lika ledsen i dag som igår..
Jag brukar vara stark men i går var jag helt slut mental, jag åt inget på hela dagen och gick som i min egen bubbla... kännde att jag knappt kunnde stå på benen och var frånvarande, jeg ber om ursäkt till Pia på jobb, men hade jag berätta för dej vad som hade hänt hade jag inte kunnat jobba igår, förlåt förlåt...
hoppas att jag ska känna mej lite piggare men jag har knappt sovit bara drömt och drömt... Men jag ångrar inget, det var rätt jag ska bara vänja mej och känna mej stolt,
För jag tog mitt ansvar som djurägare och alla som har djur ska gå igenom detta, men detta var min första gågn och jag åker aldrig mer iväg med något djur, det lämmnar jag till någon annan..

Detta är egentligen Kellys blogg, men hon mår bra och löper fortfarande...

Slut..

Nuhar jag tagit det svåraste beslutet man måste ta när man har hand om djur, precis som jag trodde körde vi hem med tom transport från stenestad och jag tror aldrig att jag har varit såhär ledsen i hel mitt liv,  Att se henne i ögonen och beslutat detta, att sedan gå ifrån henne och veta att det var sista gpngen man såg och rörde henne går inte att beskriva. Jag vill bara försvinna, och bara vara helt förstörd.. Men jag ska jobba tre timmar så jag måste ta mej samman, men detta är den största prövingen jag har klarat i mitt liv, men hon hade jäte ont och det fanns inget att göra, men det gör inte saknaden mindre...

Sitter här med tårarna rinnandes ner för min kinder och tänker på Nikita.... Hon lämmnar ett stor tomrum... och nu finns hon aldrig mer...




Stenestad hästklinik

Känns lite tungt i dag, ska åka med mammas häst till veterinären i dag och jag hoppas hoppas att dom kan fixa henne så hon kan åka med mej hem... Vi har ju haft henne i mer än 10 år så hon tillhör ju också familjen.
Detta är det svåra med djur, dom ska ju inte lida och man ska inte vara självisk, men det är inte så jäkla lätt...
Gunnel är snäll och följer med mej, så jag ska upp och rykta henne nu och mysa lite..

Kelly ska också följa med, hon gillar ju att åka bil så hon tycker nog det är toppen, förrutom att hon behöver gå upp 07,10, det var mindre populärt.. =)