Idag bestämmde jag mig för att gå ca 5 km med hundarna. En sk. bonna runda med mestadels grusväg så hundarna kan vara lösa. Tänkte vara snäll och ta med mammas hund Loke också. Hela rundan gick faktiskt bra att ha dem lösa. Kira lyssnade jätte bra ( Kelly lyder ju alltid till 97%). När vi på hemvägen gick förbi Pias hus skulle hon gå med Tilda så vi bestämmde oss för att gå och släppa dem på ett stycke i närheten.
Dom lekte och busade fint. Plötsligt ser Pia två harar som springer över fältet. Jag prövar kalla in Loke utan resultat och han och Tilda får syn på hararna. Givetvis springer dom efter. Kira dra också, men VÄNDER och kommer tillbaka till mig i stort sett direkt.. Fy fan vad jag blev stolt över henne!!
Tilda vände ganska snabbt, men inte Loke. Han sprang som en idiot och jagade dessa harar, eller rättare sagt en av dem. Han sprang över en väg och vi tappade synen av honom. Som tur var Pia lugn så jag blev ju det också. Jag är nu stark motståndare till att mina hundar ska jaga levande vilt. Och detta är fösta gången detta händer mig.
Loke var såklart trött och jag är bara glad att han inte skadade sig.
Så nu har man varit med om live harjakt.. inget jag hoppas ska hända fler gånger...

Ska dock ge Loke ett litet pluss, han e grymm på att jaga och sjukt snabb.. !! Tänk om han hade kommit så snabbt på inkallning.. :)