Nuhar jag tagit det svåraste beslutet man måste ta när man har hand om djur, precis som jag trodde körde vi hem med tom transport från stenestad och jag tror aldrig att jag har varit såhär ledsen i hel mitt liv,  Att se henne i ögonen och beslutat detta, att sedan gå ifrån henne och veta att det var sista gpngen man såg och rörde henne går inte att beskriva. Jag vill bara försvinna, och bara vara helt förstörd.. Men jag ska jobba tre timmar så jag måste ta mej samman, men detta är den största prövingen jag har klarat i mitt liv, men hon hade jäte ont och det fanns inget att göra, men det gör inte saknaden mindre...

Sitter här med tårarna rinnandes ner för min kinder och tänker på Nikita.... Hon lämmnar ett stor tomrum... och nu finns hon aldrig mer...